Lindholm

Jag har ett stort leende på läpparna när jag är klädd i mina ridkläder kommer gående mot dig i hagen. Jag öppnar "gnisselgrinden" och tittar efter dig. Du står och betar med dina mjuka läppar som dras mot det gröna gräset. Du tittar upp och ser mig, du slår bort flugorna på ryggen med din långa och mjuka svans och kommer gående mot mig. Dina ögon glittrar av solens sken. Jag tar på din ljusblå grimma som jag köpte ednast till dig, med ludd på för att den ska vara så bekväm för dig som möjligt. Vi går sakta upp mot stallet som är lungt och nystädat (jag städade det för din skull). Jag borstar av dig så du blir skinande ren och oljar in dina stora och fina hovar, så dom glittrar. Jag flätar manen så du slipper ha den i ansiktet. Jag tränsar dig, jag struntar i sadeln för jag vill känna din rygg, jag vill ha dig nära. Jag hoppar upp och du låter mig krama din hals. Vi skrittar iväg en bit och jag känner mig lyckligast i världen för att jag får tillbringa tid med dig. Du är värd allt. Jag vill bara vara med dig. Vi tar en trav, och mitt hår flyger med vinden och du har den mest underbaraste traven, skumpig men så ska den vara. När vi kommer till stallet ska du få havre för du är värd allt. Du ska få en morot, för det är du värd. Du är värd allt.
Mumma, jag saknar dig så otroligt mycket. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Du var allt. Du var mitt liv då, och nu, nu har jag dig inte kvar. Jag vill känna din man mot min kind en gång till. Jag vill borsta dig, jag vill hålla om dig, jag vill ha dig som min. Men jag vet att det inte går.
Du kommer föralltid finnas i mitt hjärta och mitt minne.