Sex and the City (förhållanden?!)
Okej, efter ett yttligare uppehåll här på bloggen var jag nu bara tvungen att kika in en snabbis. Varför jag kände för att snika in var för att jag vette fan vad som händer med folket. Jag och Julia Uppa har nördat Sex and the City hela dan efter mitt läkarbesök och det enda som kommer upp på FB eller mobilen är " ... har ett förhållande med ..." och jag kan inte sluta tänka på att jag bara mer och mer liknar Samantha Jones. Jag kanske har det i bakhuvudet, drömmen om ett underbart förhållande, men jag tror att det inte egentligen är det jag vill. Är det ett förhållande man egentligen ska sikta efter? eller är det att göra det som känns bäst för sig själv? eller är det en tradition att varje tjej bara ska drömma och älska att vilja gifta sig, skaffa barn och ha en fin villa? Ska man som tjej älska att gå i en barn affär och "ÅÅÅh'a" åt varje litet plagg som dyker upp framför näsan. Är jag konstig? Onaturlig? Okej nu kanske jag gick lite långt (barn är väl lite väl tidigt? eller för mig så kommer det aldrig hända).
Back toooo förhållanden. Är det fel på mig när det gäller det också? Eller är det så att jag bara inte kan hitta den rätta att säga det till. You know, jag älskar dig blablabla... Gulligull grejer ni vet. Är jag avundsjuk på alla andra, ja kanske de. Kanske vill jag egentligen ha någon SPECIELL där som inte tänker på att jag inte bär smink, som inte bryr sig om jag har mjukisbyxor på mig en lördagskväll. Vad är det med förhållanden som är så fantastisk? Vad är det jag har missat eller går miste om? Är det tryggheten att någon, även hur du ser ut, tycker om dig och vill vara med dig. Yeah, kanske vill jag ha det så. Vad är det då för fel på mig som inte kan hitta någon som jag tycker om som vill desamma? Hur mycket jag än försöker blir jag lika rädd varje gång jag är på väg att lyckas och så drar jag mig undan. Jag har ju inte haft något innan, så det borde ju egentligen inte finnas något som jag kan bli rädd för. Äsch, kanske är jag bara larvig och avundsjuk för att alla andra lyckas och inte jag. När kommer Mr. Right för mig som för Carrie var Mr. Big? Någonsin eller aldrig det är frågan.
Back toooo förhållanden. Är det fel på mig när det gäller det också? Eller är det så att jag bara inte kan hitta den rätta att säga det till. You know, jag älskar dig blablabla... Gulligull grejer ni vet. Är jag avundsjuk på alla andra, ja kanske de. Kanske vill jag egentligen ha någon SPECIELL där som inte tänker på att jag inte bär smink, som inte bryr sig om jag har mjukisbyxor på mig en lördagskväll. Vad är det med förhållanden som är så fantastisk? Vad är det jag har missat eller går miste om? Är det tryggheten att någon, även hur du ser ut, tycker om dig och vill vara med dig. Yeah, kanske vill jag ha det så. Vad är det då för fel på mig som inte kan hitta någon som jag tycker om som vill desamma? Hur mycket jag än försöker blir jag lika rädd varje gång jag är på väg att lyckas och så drar jag mig undan. Jag har ju inte haft något innan, så det borde ju egentligen inte finnas något som jag kan bli rädd för. Äsch, kanske är jag bara larvig och avundsjuk för att alla andra lyckas och inte jag. När kommer Mr. Right för mig som för Carrie var Mr. Big? Någonsin eller aldrig det är frågan.
Kommentarer
Trackback
